20.1 Allmänt
Det är viktigt att kunna tyda sambandet mellan skadan på den belagda ytan och den egentliga orsaken som kanske finns i eller vid sidan av vägkonstruktionen. Det underlättar valet av åtgärd men kan också leda till en större utredning för en långsiktig lösning av problemet.
Den första åtgärden bör alltid vara lagning av hål och sprickor och en förebyggande försegling av skadeområdet. Försegling skapar en bra förutsättning för nästa åtgärd och är aldrig bortkastad så länge beläggningslagret är avsett att ligga kvar. Om det sedan skulle dröja innan den långsiktiga åtgärden utförs så försämras skadan inte lika snabbt under tiden.
Bitumenbundna lager på gator och vägar ska efter ingrepp i vägkonstruktionen ersättas med likvärdig konstruktion. Slitlagret bör ha samma kvalitet som angränsande slitlager.
Underlaget för nya lager ska vara iordningställt så att det är fritt från löst material, smuts, slaghål, öppna fogar, sprickor och större ojämnheter.
Ett bra resultat kräver ett noggrant utförande, oavsett vilken reparationsmetod som används!
20.2 Slaghålslagning
Lagning med slaghålslagare (Snabellagning)
Utrustningen för snabellagning är lastbilsmonterad. Föraren styr allt lagningsarbete inifrån lastbilshytten. Spridning av stenmaterial, bindemedel och tryckluft kan ske var för sig eller i kombination. Föraren rensar vid behov den skadade ytan med tryckluftstrålen och förseglar runt skadan med bindemedel. Därefter blandar han bindemedel och stenmaterial och fyller skadan till önskad nivå. Varje sten som passerar genom munstycket får ett lager bindemedel. Till sist täcker han den lagade ytan med endast stenmaterial som skyddar lagningen och trafikanterna tills emulsionen brutit.
Lagning av potthål och sprickor med bitumenemulsion och stenmaterial är ett svårslaget alternativ. Metoden ger bestående lagningar.
Stenmaterial bör vara en öppen fraktion max 8 mm för att undvika problem med materialmatningen. Bindemedel ska vara C60B3 alternativt C65B3. Lagningar på gator och vägar med skyltad hastighet > 90 km/tim bör täckas med fraktion < 4 mm. Lagningar på gator och vägar med skyltad hastighet < 90 km/tim kan täckas med fraktion < 6 mm. Då minskar risken för stenskott samtidigt som stenen i det översta lagret ligger stilla trots inverkan av trafik tills emulsionen har brutit. Eventuellt materialöverskott blåses bort av trafiken på landsväg. På gator i stadsmiljö bör dock materialöverskottet sopas upp så att inte cyklister och motorcyklister kör omkull.
Lagning med slaghålslagare ger den lagade ytan en hög kvalitet. Hålen bör dock inte vara för djupa och vida. Vid lagning av djupa och vida hål kan det uppstå deformationer i lagningen under inverkan av trafiken. Slaghålslagaren har mycket hög kapacitet och kan användas över stora områden. Lagning av slaghål med slaghålslagare bör för bästa resultat ske under den varma perioden.
Användningsområde
Spricklagning och slaghålslagning och mindre förseglingar. Bild 20:2 visar hur skador kan värmas innan stenmaterial och bitumenemulsion påförs.
Bild 20:1 Lastbilsmonterad slaghålslagare
Bild 20:2 Snabellagning
20.3 Spricklagning
Bindemedlet sprutas i sprickan genom ett mindre munstycke placerat framför ordinarie munstycke som enbart sprider stenmaterial för att täcka bindemedlet.
Lagningar på vägar med skyltad hastighet > 70 km/tim bör täckas med pågrus < 4 mm, dels för att förkorta brytningstiden och fixera stenmaterialet i det översta lagret, dels för att skydda lagningen och trafikanterna och minska risken för stenskott. I annat fall gäller < 6 mm. Eventuellt överskott av pågrus blåser trafiken bort. Sopning är nödvändig där det finns kantsten eller annat hinder för pågruset att blåsa av från beläggningsytan.
Allt arbete med slaghålslagaren utförs under förflyttning framåt. Bindemedelsåt-gången är minimal, lagningen sker med hög kapacitet och med god hållbarhet på alla typer av vägar och beläggningar. I södra Sverige beräknas en utrustning kunna hålla ett blandat vägnät på 700 mil belagd väg fritt från sprickor och slaghål under ett år. Motsvarande väglängd i norra Sverige kan beräknas till 500 mil, exklusive tjälsprickor under tiden för tjällossning.
20.4 Lagning med massabeläggning
20.4.1 Varmmassa
Handlappning med varmblandad massa från asfaltverk är en dyr och omständlig metod som endast bör användas för lagning av mindre ytor.
Varmmassalagning kräver snabbhet och noggrannhet vid utförandet, eftersom massan måste packas väl innan den blivit för kall.
Noggrann och flödig klistring minst 20 cm bredare än planerad lagningsbredd så att ytan blir väl täckt säkerställer vidhäftningen till befintlig yta. Detta är en förutsättning för ett bra resultat vid varje slags massaläggning på bundet underlag. Underlaget ska vara iordningställt så att det är fritt från löst material, smuts, slaghål, öppna fogar och sprickor. Från en sprucken beläggning eller en öppen fog sprider sig annars sprickorna snart upp genom det nya lagret och hela arbetet kan betraktas som bortkastat.
Asfaltläggare används för utläggning av massalagret som sedan packas väl. Mindre ytor kan läggas för hand eller med asfaltskruv. En god packning som ger ett homogent lager är en viktig förutsättning för justeringens hållbarhet.
Anslutning mot beläggningsytor och fogar ska ske med särskild omsorg så att skarven blir lika hållbar som resten av lagningen. Efter klistring av arbetsfog ska alla håligheter i fogen vara väl fyllda med bindemedel för att säkerställa en tät fog. I fräslådor och på planfrästa ytor är det särskilt viktigt att klistra flödigt så att det blir en säker vidhäftning mellan det nya lagret och de frästa ytorna.
En bra lagning utförs enligt följande:
1. Rensa skadan från lösa bitar, grus och vatten
2. Torka fuktig yta med gasolbrännare vid klistring med BL 20RK.
3. Skär raka kanter i befintlig beläggning.
4. Klistra kanterna och minst 20 cm in på den gamla beläggningen.
5. Fyll med massa till lämplig höjd.
6. Packa omedelbart. Packningsgraden är direkt avgörande för hållbarheten.
7. Försegla med bindemedel till minst 10 cm bredd på varje sida i skarven mot gammal beläggning så att håligheterna blir väl fyllda. Det säkerställer en tät och hållbar skarv.
8. Förseglingarna sandas av dels för att skydda lagningen, dels för att skydda trafikanterna mot bindemedelsstänk och låg friktion.
Användningsområde
Alla typer av belagda ytor. ABT16 som underlag för nya slitlager och vid återställning av vägen efter ingrepp i vägkonstruktionen. Lagning med varmmassa bör om möjligt utföras under den varma årstiden.
Justering med asfaltmassa
Asfaltmassor till justering av ojämnheter på gator och vägar bör ha stenstorlek >16 mm för att reducera risken för framtida plastiska deformationer. Justering med asfaltmassa med max stenstorlek
Noggrann och flödig klistring minst 20 cm bredare än planerad lagningsbredd så att ytan blir väl täckt säkerställer vidhäftningen till befintlig yta. Detta är en förutsättning för ett bra resultat vid varje slags massaläggning på bundet underlag. Underlaget ska vara iordningställt så att det är fritt från löst material, smuts, slaghål, öppna fogar och sprickor. Från ett sprucken beläggning eller en öppen fog sprider sig annars sprickorna snart upp genom det nya lagret och hela arbetet kan betraktas som bortkastat.
Asfaltläggare används för utläggning av massalagret som sedan packas väl. Mindre ytor kan läggas för hand eller med asfaltskruv. En god packning som ger ett homogent lager är en viktig förutsättning för justeringens hållbarhet.
Anslutning mot beläggningsytor och fogar ska ske med särskild omsorg så att skarven blir lika hållbar som resten av lagningen. Efter klistring av arbetsfog ska alla håligheter i fogen vara väl fyllda med bindemedel för att säkerställa en tät fog. I fräslådor och på planfrästa ytor är det särskilt viktigt att klistra flödigt så att det blir en säker vidhäftning mellan det nya lagret och de frästa ytorna.
Alla skarvar mellan beläggningsdrag och mellan ny och gammal beläggning ska efter varje arbetsdag vara förseglade till minst 10 cm bredd på varje sida om skarven. Efter förseglingen ska alla håligheter i skarven vara väl fyllda med bindemedel för att säkerställa en tät skarv.
Förseglingarna sandas av dels för att skydda lagningen, dels för att skydda trafikanterna mot bindemedelsstänk och låg friktion.
Massajustering bör utföras så tidigt som möjligt på våren, för att justeringslagret ska kunna efterpackas av trafiken under den varma perioden.
20.4.2 Kallmassa
Kallblandning av stenmaterial och sakta hårdnande bitumenlösning ger en mjuk lagringsbar och stenrik asfaltmassa. Massan tillverkas i asfaltverk, vanligen med sten max 11 mm.
För att kallmassan ska vara hanterbar under vintersäsongen bör den hålla plusgrader. Därför kan det vara lämpligt att lagra en mindre mängd massa i t ex en lastmaskinsskopa som står i garaget eller annat varmt utrymme. Vintertid går det att få hållbara lagningar med kallmassa, även på högtrafikerade gator och vägar, om arbetet utförs enligt följande:
Arbetsgång
1. Lösa bitar, grus och vatten sopas bort.
2. Skadad yta torkas med gasolbrännare, vid klistring med BL 20RK.
3. Klistring av kanter och bitumenunderlag.
4. Uppjustering av skadan med kallmassa.
5. Värmning och packning av massan.
6. En försegling som fyller håligheterna i skarven mot gammal beläggning till minst 10 cm bredd på varje sida säkerställer en tät och hållbar skarv.
7. Förseglingarna sandas av dels för att skydda lagningen, dels för att skydda trafikanterna mot bindemedelsstänk och låg friktion.
Utrustning
· Gasolbrännare.
· Klister (BL 20 RK eller BE 60 M)
· Kallmassa.
· Packningsredskap.
Övrig kallmassalagning är en provisorisk åtgärd som måste ersättas med annat material under våren/sommaren.
Användningsområde
Kallmassalagning är en åtgärd för snabblagning av små, plötsligt uppkommande slaghål samt till att täcka avgrävningar och provisoriska justeringar vid tillfälliga ojämna uppfrysningar under vintern.
20.4.3 Oljegrus
Oljegrus tillverkas genom halvvarm blandning av stenmaterial och mjukbitumen i särskilda oljegrusverk eller i vanliga asfaltverk. Normalt används massa med max stenstorlek 11 mm som läggs ut med väghyvel eller vid mindre skador, för hand.
Den lagade ytan kan få en god hållbarhet genom att försegla hela den lagade ytan i samband med utförandet. En försegling ska fylla håligheterna i skarven mot gammal beläggning till minst 10 cm bredd in på befintlig beläggning.
Förseglingarna sandas av dels för att skydda lagningen, dels för att skydda trafikanterna mot bindemedelsstänk och låg friktion.
Oljegruslagning utan följande försegling bör undvikas med tanke på den korta hållbarheten hos en sådan lagning. Speciellt om den utförs under vintersäsongen.
Användningsområde
Oljegruslagning är en åtgärd för akutlagning av små, plötsligt uppkommande slaghål på vägar < 500 ÅDT samt till provisoriska justeringar vid avgrävningar och ojämna tjällyftningar under vintern om inget annat alternativ finns.
20.5 Lagning med gjutasfalt
Lagning med gjutasfalt är en dyr och omständlig metod men som rätt utförd ger en mycket hållbar lagning. Metoden är därför speciellt användbar på det högtrafikerade vägnätet. Metoden kan användas året runt under förutsättning att man är noggrann vid utförandet.
Arbetsgång
1. Lösa bitar, grus och vatten sopas bort eller blåses bort med tryckluft.
2. Skadad yta torkas och värms med gasol.
3. Ytorna stryks med bitumenlösning typ BL 20 RK. Lösningsmedlet ska fälla.
4. Skadan fylls med polymermodifierad spårgjutasfalt.
5. På ytan påförs bituminiserad sten, BCS, fraktion 11-16.
6. Ytan packas med en vibroplatta som väger minst 100 kg.
7. Lagningen ska ha en yta som skyddar trafikanterna mot låg friktion.
Är skadan djupare än 70 mm bottnas den ut med spårgjutasfalt. Utbottningen ska utföras i cirka 30 mm tjocka lager varvat med BCS 11-16 som vibreras ned med vibroplatta eller stampas ned med handstamp i spårgjutasfalten.
Författare
Rolf Lindroth
Född 1944. Vägmästare, anställd vid Vägverkets byggnadsavdelning 1962, drift och underhåll 1979, utvecklingsavdelning 1988, Region Sydöst 1992, Konsult Bärighet och Beläggning 2000 och numera pensionär.